KGFH's Julekalender 2018
Luke 11

Mastino Napoletano
av Rosita Andersson

Hej !
Mitt namn är Rosita Andersson 63 år och bosatt i Sverige.  Sedan 80 talet har jag uppfödning av Mastino Napoletano och Fila Brasileiro , med mitt ex, under kennelprefixet   "Necromancer´s". Ansökte sedan eget kennelnamn " Sempre Viva".

Man kan nog säga att jag är den äldsta uppfödaren av rasen Mastino Napoletano i Skandinavien. Uppfödningen ligger numera " på is" men jag är rasen trogen med 5 individer i mitt liv i dag.  

Den som önskar mer info om rasen hänvisar jag till klubben i Norge, och det utförliga raskompendiet som finns att tillgå på SKK. Detta skrivit av mig med den tekniska hjälpen av Marie Hallhage.  Tyvärr har rasen minskat näst intill det obefintliga i Sverige. Mestadels beroende av SKK´s hårda avelsprogram.

Under många år satt jag som Ordförande i rasklubben och är den enda som har tilldelats Hedersmedlemskap. Rasklubben fick läggas vilande i brist på medlemmar och rasen förvaltas numera av SKK.

Såg den första Mastino Napoletanon på bild och blev helt betagen av detta " MONSTER " till hund. Vi fick vänta i 2 år på vår första Mastino. Sen "rullade" det på under åren med utställningar och avel.

Vill gärna nämna det goda kamratskapet bland uppfödarna/ konkurrenterna men även privat. Mångårig vänskap har bestått med Trine Gustavsen/ Di Lorenzo, Norge, kennelprefix  "of the Witches Meltingpot". Många " Meltingpottare" har funnit vägen till mitt hem. Mycket vackra goda rasrepresentanter med ett super temperament. Tack Trine för alla dessa underbara Mastinos . Många importer blev det också trots dåvarande svårigheter med karantän o.s.v. Eget uppfödda gick även på export. Mitt stora intresse har varit att följa alla importer till Norden. Stamtavlor och individer i den. Samt rashistoriken från "start" i Sverige och Norge. Likaså dom äldre italienska linjerna och historiken med fotos och berättelser av dom " gamla Mastinari´s". Italien är rasens hemland. Mitt mål är att kunna sammanfatta allt detta unika material i en bok (Om det nu någonsin blir av ). 

Nu för tiden är allt så smidigt och behändigt med PC och internet . Det fanns inte då. Kontakten med uppfödare fick ske via brev eller telefonsamtal. Inte var det heller lätt. Dom äldre uppfödarna i Italien pratade bara italienska. 

Resorna dit för att se några av dom legendariska Mastinos som levde då är helt oförglömligt. Att få träffa dessa äldre " Mastinari´s"  prata med dom (fick ske via tolk) få  lära sig och ta del av deras kunskap. Dessa lotsasade runt bland andra uppfödare och fick se på deras hundar också. Överallt man kom blev man varmt välkommen. Oförglömligt är även när jag blev tillfrågat att vara domare på specialutställningen World Wide . En special utställning för enbart Mastinos. Utställningen hölls vid tysk/franska gränsen. Otroligt många Mastinos var anmälda och kom. Det var en stor ära för mig att få döma valpar, juniorer och unghundarna hanar. Samt att vara en av dom 3 Finaldomarna. Hundarna som kom från hela Europa. Träffen på kvällen efter showen med alla dåvarande ledande och legendariska  uppfödarna att " snacka Mastino" utbyte av erfarenheter  är en kväll som man aldrig kommer att glömma. Många av dessa har gått ur tiden och många har slutat men minnen finns kvar. Alla bilresor man företog sig där finns också många roliga minnen. T.ex. när väninnan och jag var på väg till Italien och vi hade kört igenom Tyskland där vi övernattade hos en av mina kusiner så var vi då i Österrike. Trött av allt körande och stressen på Autobahn ansåg jag att nu var det dags för en fikapaus. Med välfylld Termos , smörgåsar och andra gotter bestämde jag att göra anhalt på en underbar plats . Alperna med sina snöbetäckta toppar lyste i fjärran , fåglarna kvittrade och sjöng och solen sken och en mild vind blåste. Sagt och gjort fick jag syn på en underbar grön gräsplätt . Där tyckte jag att vi skulle inmundiga det medhavda. Vi dukade upp satte oss och fyllde på plastmuggarna med det efterlängtade kaffet när vi helt plötsligt fick höra ett mystiskt ljud bakom ryggen . Vi vände oss om  men såg inget. Ljudet ett Kling Klong fortsatt och kom allt närmare . DÅ ….uppför slänten kom det en flock ko damer med ledarkon som hade en skälla runt halsen. Skulle det fikas nå då ville dessa österrikiska ko damer också vara med tyckte dom. Det var bara att rafsa ihop allt upp packat i enväldig fart och" fly" under dom närgångna men vänliga ko damerna. Efter att vi satt i bilen igen och rullade iväg stod det en flock väldig besvikna kossor kvar och tittade efter oss. 

Kort vill jag nämna uppfödningen av Fila Brasileiro som började med importer från Brasilien (rasens hemland).  En ras som tyvärr inte är mogen för den Skandinaviska kulturen. Rasen är mycket speciell. Jag vill jag nämna " Mr. Fila " en av dom bästa som har föds inom rasen. Multi Ch. och klubbvinnare inom SBHK ( där Fila ingår). Han fick flera flerfaldiga BIS och Big placeringar. Även hans kullsyster "Sandy" gjorde bra ifrån sig ,även hennes avkommor. Många av våra Filavalpar gick på export. (Rasen är förbjuden i Norge).

Minns även alla resor till alla Världs Vinnar och Europa Vinnar utställningarna med eller utan hundar. Bättre är det nu där hundarna bara behöver sina giltig vacc och sitt pass då var det ett helt företag att ge sig utanför Sveriges gränser med hund. Det vill säga ut kom man väl men värre att få komma hem med dem om inte allt var som det skulle. Minns när vi blev stoppade vid gränsen in till Sverige och det skulle göras en chipkontroll. Tullen for med sin chipläsare över hela hunden med fann inget chip hur mycket dom än for med apparaten. Kallsvetten började rinna och ångesten var chipet hade tagit vägen … efter mycket letande så fanns det längst ner i en av hakpåsarna på hunden. Lättnaden var stor och benen bara skakade när jag satte mig i bilen igen. 

Minnen .. minnen … minnen …  när man tänker efter så här i efterhand var man nog lite tokig ändå för allt vad man utsatte sig för och genomled bara för hundarnas skull. (ler)

Avslutningsvist så måste jag erkänna att jag saknar hundlivet från förr. Åldern och krämporna har satt stopp för det. Men jag kommer alltid att minnas med glädje och sorg och saknad alla fram och motgångarna.

Ett oförglömligt "Hundliv" som uppfödare.